|
|||
Huvudsidan |
|
|
Paulus Kärlekens
lov är egentligen ett enda stort försök att beskriva
boken Ni har framför Er. Om jag talar både människors och änglars tungomål, men inte har kärlek, är jag bara en dånande gång eller skrällande symbal. Om jag har profetisk gåva och kan utgrunda alla hemligheter och få all kunskap, och om jag har så stor tro att jag kan flytta berg, men inte har kärlek, är jag ingenting. Om jag ger bort allt jag äger till de fattiga, till och med kroppen för att kunna skryta, men inte har kärlek, har jag inget vunnit. Kärleken är tålig. Kärleken är vänlig. Den avundas inte, skryter inte och har inte höga tankar om sig själv. Den bär sig inte illa åt. Den vill inte till varje pris ha sin vilja fram. Den blir inte förolämpad, den är inte heller långsint. Kärleken har inte nöje av sina illgärningar utan gläder sig åt sanningen. Den föredrar allt, den tror allt, den hoppas allt, den uthärdar allt. |
Johan Sjöholm är utbildad idrottslärare och folkhälsovetare.
Boken är en
rapsodi av alla de erfarenheter han mött i sitt 30-åriga liv. Ledsagare
genom berättelsen är bl.a. Bertil Djup och Hannes Ärligsdotter.
Med hjälp
av dessa rollfigurer vandrar Johan runt och betraktar ämnen som inte kan
vävas in i universitetvärldens vetenskapliga förhållningssätt..
Berättelsen får oss att tänka till om sammanhang som ger oss
kraft, men
även om möten som får vår energi att sina. Vi tar det
från början.
"Det var en påsk för några år sedan. Jag hade länge
sätt fram emot
skidturen. Onekligen är det en speciell känsla att staka sig fram
på
skaren. Bäst av allt är ändå rasterna. Tänk att lägga
sig ner och njuta av
den oändlighet, stillhet och kraft, som fjällvärlden hör
till. Att åter
igen få njuta av allt här, inte där, inte då, inte imorgon.
Förväntan låg
som ett mjukt duntäcke, där jag bara kunde landa i något bra.
På något
konstigt sätt överträffade resan dikten. Jag minns speciellt
påskafton, då
vi satt insnöade i vår fjällstuga. Vi som var i stugan denna
kväll har du
redan listat ut. Det var Jan, Siv, Kjell, Evelina, Bengt och jag. Det
skulle visa sig att vi kom ifrån olika "verkligheter", men denna
kväll
möttes vi som vanliga människor medlemmar av klubben Livet. Det var
ett
ögonblick. Samtidigt ett minnesvärt ögonblick, som jag på
något sätt ville
föreviga. Jag bad därför alla skriva ner sina tankar. Tankar
som nu kan
användas för dig som är elev i livet, men även för
dig som bara har lust
att tillsammans med mig fundera en stund."
MVH Johan