Boken beskriver Karl-Henrik Amadeussons väg från 
          den dag då han för första gången blir medveten 
          om den skrämmande upplevelsen att bli kallad vid öknamn till 
          den dag då han vid 22 års ålder lyckas med bedriften 
          att mot alla odds ta först realexamen och sedan också studentexamen 
          utan att gå en enda dag i stadens läroverk.
          Därmed tar han revansch inte bara på sin omgivning utan vinner 
          också en stor seger över sig själv. Vägen har varit 
          kantad av motgångar, trakasserier och illvilliga försök 
          att få honom på fall. (Bokens avslutningsrad:) Vägen 
          till framtiden står nu öppen för Karl-Henrik Amadeusson.
          Tidsinramningen är från början av 1920-talet till de 
          första åren av andra världskriget (1943). Miljön 
          är en mellansvensk bondesocken med omkring ett tusental invånare, 
          några herrgårdar men övervägande småbrukare 
          och torpare med 1 till 2 hästar och 2 till 10 kor. Folkskolan är 
          fortfarande av C-form med läsning varannan dag och 15 timmar per 
          vecka. Skolhuset är byggt på 1880-talet med dess stora barnkullar. 
          Allt i skolsalen är med eller mindre nedslitet, socknens resurser 
          är små. Tiderna är svåra med på 1930-talet 
          djup depression. Bönderna fick bara några ören för 
          mjölken när den levererades till det privata mejeriet. Slaktaren 
          bestämde själv priset när han hämtade slaktgrisen. 
          
          Allt detta noterar Karl-Henrik med sina vakna ögon. Han upplever 
          också den livaktiga ungdomsföreningens betydelse för 
          bygden, och den vid trettiotalets slut framväxande bondekooperationen. 
          Tiden mellan krigen är också vandringsfolkens tid luffarnas 
          och zigenarnas period, sviterna efter kreugerkraschen sätter sin 
          prägel på både handel och vandel. Hitlerskräcken 
          breder ut sig och Nordström skriver om Lortsverige. Sant tycker 
          Karl-Henrik, som upplever både välskötta och slitna 
          köksmattor, både smutsiga och rena golv i bondstugorna.
          Några månader efter att Karl-Henrik påbörjat 
          sina korrespondensstudier tar kriget sin början och Karl-Henrik 
          följer samlingsregeringens svåra manövrering med de 
          tyska transiteringstågen. Ransoneringskorten skapar bekymmer både 
          för kunderna och för Amadeus i affären, omsättningsskatten 
          likaså. Invasionen i Norge den 9 april och den följande flyktingförläggningen 
          i grannsocknen finns med liksom lotakåren och fältposten.
          Boken vill vara så ärlig som möjligt i sin beskrivning 
          av det problemfyllda tretiotalet. En läsare kommenterar: För 
          den yngre generationen ger den inlevelse i en annorlunda livsmiljö, 
          för den äldre en återupplevelse av den egna ungdomstiden. 
          En annan läsare skriver: Bra gjort av en 92-åring. Lycka 
          till! En tredje skriver: Jag är tio år yngre men minns mina 
          föräldrars berättelser om framförallt krigsåren.
        
        
        .