Boken beskriver Karl-Henrik Amadeussons väg från
den dag då han för första gången blir medveten
om den skrämmande upplevelsen att bli kallad vid öknamn till
den dag då han vid 22 års ålder lyckas med bedriften
att mot alla odds ta först realexamen och sedan också studentexamen
utan att gå en enda dag i stadens läroverk.
Därmed tar han revansch inte bara på sin omgivning utan vinner
också en stor seger över sig själv. Vägen har varit
kantad av motgångar, trakasserier och illvilliga försök
att få honom på fall. (Bokens avslutningsrad:) Vägen
till framtiden står nu öppen för Karl-Henrik Amadeusson.
Tidsinramningen är från början av 1920-talet till de
första åren av andra världskriget (1943). Miljön
är en mellansvensk bondesocken med omkring ett tusental invånare,
några herrgårdar men övervägande småbrukare
och torpare med 1 till 2 hästar och 2 till 10 kor. Folkskolan är
fortfarande av C-form med läsning varannan dag och 15 timmar per
vecka. Skolhuset är byggt på 1880-talet med dess stora barnkullar.
Allt i skolsalen är med eller mindre nedslitet, socknens resurser
är små. Tiderna är svåra med på 1930-talet
djup depression. Bönderna fick bara några ören för
mjölken när den levererades till det privata mejeriet. Slaktaren
bestämde själv priset när han hämtade slaktgrisen.
Allt detta noterar Karl-Henrik med sina vakna ögon. Han upplever
också den livaktiga ungdomsföreningens betydelse för
bygden, och den vid trettiotalets slut framväxande bondekooperationen.
Tiden mellan krigen är också vandringsfolkens tid luffarnas
och zigenarnas period, sviterna efter kreugerkraschen sätter sin
prägel på både handel och vandel. Hitlerskräcken
breder ut sig och Nordström skriver om Lortsverige. Sant tycker
Karl-Henrik, som upplever både välskötta och slitna
köksmattor, både smutsiga och rena golv i bondstugorna.
Några månader efter att Karl-Henrik påbörjat
sina korrespondensstudier tar kriget sin början och Karl-Henrik
följer samlingsregeringens svåra manövrering med de
tyska transiteringstågen. Ransoneringskorten skapar bekymmer både
för kunderna och för Amadeus i affären, omsättningsskatten
likaså. Invasionen i Norge den 9 april och den följande flyktingförläggningen
i grannsocknen finns med liksom lotakåren och fältposten.
Boken vill vara så ärlig som möjligt i sin beskrivning
av det problemfyllda tretiotalet. En läsare kommenterar: För
den yngre generationen ger den inlevelse i en annorlunda livsmiljö,
för den äldre en återupplevelse av den egna ungdomstiden.
En annan läsare skriver: Bra gjort av en 92-åring. Lycka
till! En tredje skriver: Jag är tio år yngre men minns mina
föräldrars berättelser om framförallt krigsåren.
.
