Förord

Bilfjäderfabriken ligger på den plats där stångjärnshammaren
med kringliggande byggnader placerades
1774. Brukspatronen och ägaren till Gimo Bruk Jean
LeFebure Liljenberg köpte 1772 Rånäs och började då
planeringen för att .ytta en hammare från Gimo till Rånäs.
Tillgången på skog för att tillgodose den nödvändiga
kolningen var med största sannolikhet orsaken till .ytten.
1774 hade LeFebure Liljenberg fått sitt privilegium för
en hammare med en produktion på 1.500 skeppspund
(1 skeppspund = 170 kg) årlig stångjärnsproduktion och
.ytten och byggnationerna kunde börja.
Ritningen till hammaren var färdig 1773 och med hjälp
av den kan vi idag leta oss fram till resterna av smältarhärd
och räckarhärd. Grundstenarna i den nuvarande
verkstadsdelen är samma stenar som kolhuset stod på.
Man kan se rännan där vattnet från vattenhjulen passerat.
Rånäs blev det yngsta och sydligast belägna av vallonbruken
i Uppland. Som på alla andra bruksorter kom
järnhanteringen att prägla hela bygden. Så gott som alla
blev berörda med arrendeleveranser av kol, spannmål och
andra förnödenheter och framförallt med dagsverken.
När Jean Lefebure Liljenberg dog sålde änkan Rånäs till
sin måg hovmarskalken Axel Didrik Reuterskiöld. Släkten
Reuterskiöld kom sedan att äga Rånäs fram till konkursen
1927.
I 120 år ljöd hammarslagen i Rånäs. Nya metoder för
järnframställning gjorde driften olönsam och 1894 ljöd
det sista hammarslaget. Många hade med sitt arbete och
kunnande skapat en förmögenhet åt ägarfamiljen. En förmögenhet
som kom att ligga till grund för de byggnader som än idag hyser verksamheter som bl. a. konferenshotell, mekanisk industri och lantbruk.