Författarens förord
Som alla smågrabbar i min generation låg jag ofta om
sommaren på rygg i gräset och studerade molnen. En hel
sommar trodde jag att jag såg jordens rotation i molnens flykt
över himlen efter att min pappa hade berättat att jorden
snurrade runt sin axel.
Min mamma trodde en gång att folk som kommit till
himlen bodde ovanpå molnen. Samma naiva konkretiserande
av beskrivningar svåra att ta till sig. Skillnaden är förstås
att
en byggde på fakta och en på fiktion.
Vad har det för betydelse för ett barns fortsatta
byggande med sina mentala legobitar?
Är det viktigt om skolan lär ut evolutionen eller
kreationismen? Är det självklart att berätta sanningen
för
barn? Vad betyder det för barnen att sanningen ser så olika
ut
från en vuxen till en annan?
Det som en kallar religiösa villfarelser är det
viktigaste av allt att pränta in i sina barn för den andre.
Att
inte lära ut det som av vetenskapssamhället anses
vetenskapligt belagt anses av vissa kunna jämföras med
barnmisshandel, ett stympande av deras utvecklingspotential,
som ska tolereras lika lite som könsstympning i ett modernt
samhälle.
Det verkar vara en politisk fråga. I den vetenskapliga
frågan ställer sig denna bok på evolutionens sida.
Under sin
långa utvecklingshistoria här på jorden har livet självt
visat
hur det löser problem med stympade förutsättningar. När
vår
art förlorade pälsen lärde vi oss att göra upp eld.
Ett
handikapp kan ofta kringgås på ett sätt som gynnar
utvecklingen framgent.
Vad som gynnar utvecklingen är beroende på vems
perspektiv som används. En irritation som ett ostron kapslar
in i sitt innanmäte blir en pärla för oss men knappast
för
ostronet. Det finns delar av min personlighet som jag själv
uppfattar som handikappande, men inte i alla situationer.
Inre irritationsmoment har tjänat som drivkraft för
detta projekt, som började med boken "Draget från
oändligheten", där jag söker vår position
i universum, och
fortsätter med denna bok, "Mångfaldens mönster"
som mera
handlar om våra uttryck här på jorden. I planeringsstadiet
ligger också en tredje bok, "Utan jag i himmelen", där
jag ska
försöka knyta ihop allt till det egna beteendet.
Jag överlämnar nu denna bok till läsaren. Den är
förvisso i mina egna ögon en pärla, som kunnat växa
tack
vare min trygga barndom och de många trygga år jag fick
som älskad make med barn, villa och huskatt.
Oroliga tankar behöver trygga skal att utvecklas
under. När du öppnar boken hoppas jag att du kan finna, om
inte pärlor, kanske en och annan legobit för dina tankar.
L.N.
Stockholm hösten 2004.
