-Vad heter du min lilla vän?
Så började ofta läkarna ronden när de kom fram
till min säng på sjukhuset.
-Det står på sängen, Malin heter jag, svarade jag lika
irriterad varje gång.
Det var jobbigt att vara ett barn och behöva vårdas på
sjukhus. Jag ville ju inget hellre än att vara hemma och gå
i skolan och leka med mina kompisar.
Läkarna gjorde sitt yttersta för att vinna mitt förtroende
men jag tyckte ändå att de var jobbigt att hela tiden känna
mig som en försökskanin då mitt handikapp var så
ovanligt och i så svår form att varje ingrepp blev till
ett litet experiment av mänsklig art.
Jag vill nu visa att med rätt inställning, en otrolig kämpaglöd
och en blond vinnarskalle, så går livet utan matstrupe att
leva inte tack vare alla vårdtillfällen och operationer utan
trots allt det jag har gått igenom.
.
