Förord
Min målsättning har varit att ge en rättvis
bild av en
liten yrkesgrupp med en lång tradition i vårt land och att
redovisa bakgrund och orsak till att sotandet uppstå och hur det
förvandlas från en bisyssla till ett yrke.
Jag börjar med att spegla den historiska utvecklingen i lag och
förordning. Sedan är det dags att se hur lag-
stiftningen har tillämpats i socknar, landskommuner,
municipalsamhällen och köpingar i det område som i
dag utgör Marks kommun i södra Västergötland.
Jag presenterar också de sotarmästare som varit verksamma
i Mark och som kunnat dokumenteras samt hur den anställde skorstensfejarens
vardag kunde se ut för 60, 30 respektive 10 år sedan.
Fastighetsägarna - kunderna - bereds också
utrymme i boken och de redovisar hågkomster och
kommentarer om sotarens verksamhet i Mark under
åren, både fakta och anekdoter. Frågan om hur man
hanterade sotningsbehovet i den tid då lagstiftaren inte föreskrev
att sotning skulle utföras av yrkesman,
behandlas också.
Mitt intresse för ämnet är självklart.
Min far har varit
sotare sedan 1946 och njuter numera sitt otium. Själv är jag
sotare med mer än trettio års yrkeserfarenhet. Jag är
gesällutbildad på statens Brandskola i Solna, 1985 och teknikerutbildad
på Räddningsskolan i Rosersberg, 1987.
Jag har sedan arbetat som verkmästare i Marks kommun åren
1986-1988 och som verkmästare i Sveriges näst största
sotningsdistrikt; Borås (trakten omfattar Borås Stad, Sven!junga
kommun och Ulricehamns kommun) sedan 1989.
Jag vill rikta ett varmt tack till kommunens arkivarie
Marie Andersson för all hjälp jag fått med att hitta
rätt i kommunens arkiv. Dessutom har konsulent Björn Björkman
på SSR (Sveriges Skorstens-fejarmästares Riksförbund)
bidragit med utdrag ur medlemsmatriklar och en del annat.
Ett stort tack också till alla mina "intervjuoffer"
som
har bidragit med hågkomster och åsikter. Underlaget till
den del som behandlar sotarens historia i landet som helhet är
mestadels hämtat ur boken "Skorstens-
fejaryrket i Sverige" utgiven av Sveriges Skorstens-fejarmästares
riksförbund 1997.
Rydal 2003 Bennie Åkerfeldt