Layout & typografi

 


Huvudsidan

 

Anfang
Format sidytan + satsytan
Innehållsförteckning
Kolumntitel
Omslag
bakgrundsbild, titel, text i ryggen
Paginering
sidnumrering

Teckensnitt
brödtext, rubriktext

 

Teckensnitt

Den ursprungliga grunden för de egenskaper som människan genom historien tilldelat bokstävernas utseende vilar på tanken att få ögat att uppleva orden och menigarna så behagliga och läsriktiga som möjligt. Det har alltså funnits en tanke att den optiska situation som uppstår vid läsning kan optimeras genom att utforma fonter på ett sådant sätt att ögat så lätt och oansträngt som möjligt ska kunna löpa och intaga texten till människans själ utan att hänga upp sig på detaljerna och bokstäverna som sådana. Av den anledningen började man tidigt att experimentera med bokstävernas utseende för att få dem att liksom smälta samman så att ögat skulle förnimma att orden var homogena och ej liksom tegelstenar uppbyggda av små enheter som ögat sedan skulle behöva ägna kraft åt att sammanfoga. Tidigt uppstod i europa uppstod de så kallade ”Serifferna”, bokstäver med små flaggor som gjorde att de tycktes sträva efter en sammanbindning med förevarande och eftervarande bokstäver.

Detta är tänkt att vara en liten orientering i detta som man får beteckna som gammal ädel konst. Den finns då flitens möda och lyckans glädje sagt sitt angående innehållet, alltså texten, då återstår att presentera manuskriptet i former som kan behaga själen och bespara ögat.
Precis som de bästa ingredienser och de finaste kryddor kan tillagas så att ingredienserna mister färg och kryddorna sitt bett måste en text presenteras med balans och harmoni. Först kan vi konstatera att själva tecknen kan se väldigt olika ut. Ungefär som byggstenar, tegel osv. Vi skiljer mellan s.k. kallade Antikver och Sanserifer. I grunden bygger alla typografiska principer, bland annat teckensnittens utformning, på förebilder från 1400- och 1500-talen. Eftersom det företrädesvis var tänkarna som ägnade sig åt skrivandets konst har det mätts, gjorts optiska iakttagelser och reflekterats ända sedan de första ben eller stenristningarnas tid. Layout och typografi är när den är som bäst en välavvägd blandning av estetiska, optiska och arkitektoniska principer. Dessa skulle kunna sammanfattas i typografiska regler men utan ett kreativt och estetiskt huvud så hjälper principer och regler föga. Träning ger färdighet och det behövs mycket erfarenhet plus idag ett datatekniskt kunnande.

Förstoringen visar flaggorna och fötterna på bokstaven T i Antikva.
Sirligheten i bokstäverna har inte i första hand som syfte att höja skönhetsvärdet utan att få ögat att tro att bokstäverna hänger ihop i orden. Ögat böljer "inte" fram med kontinuerlig fart längs raderna då vi läser utan finner ett antal fixpunkter där flera ord samtidigt fångas upp av vårt medvetande.
 
   
Sanserifer är i avsaknad av flaggor och fötter.
Sanserifer ger ett mer spartanskt uttryck, särskilt vid en sådan här stark uppförstoring.
 
   
 
Den praktiska betydelsen av iakttagelserna ovan är att Antikva företrädesvis används i s.k. löpande text och Sanserifer i rubriker. Namn på Antikva är ex. Times, Garamond, Arnold Bocklin medans Sanserifer kan vara Ariel, Helvetica och Sans Narrow. Det finns en oändlig mängd teckensnitt att tillgå. En grundregel är att vara sparsam med antalet. Till rubriker kan vissa mer konstfärdiga teckensnitt ibland vara tilltalande och rent av passande men var försiktiga. Vad gäller löpande text, brödtext, är läsbarheten A och O.

 

 
 
 

Mer kommer...