Teckensnitt |
Den ursprungliga grunden för de egenskaper som människan
genom historien tilldelat bokstävernas utseende vilar på tanken
att få ögat att uppleva orden och menigarna så behagliga
och läsriktiga som möjligt. Det har alltså funnits en
tanke att den optiska situation som uppstår vid läsning kan
optimeras genom att utforma fonter på ett sådant sätt
att ögat så lätt och oansträngt som möjligt
ska kunna löpa och intaga texten till människans själ utan
att hänga upp sig på detaljerna och bokstäverna som sådana.
Av den anledningen började man tidigt att experimentera med bokstävernas
utseende för att få dem att liksom smälta samman så
att ögat skulle förnimma att orden var homogena och ej liksom
tegelstenar uppbyggda av små enheter som ögat sedan skulle
behöva ägna kraft åt att sammanfoga. Tidigt uppstod i
europa uppstod de så kallade Serifferna, bokstäver
med små flaggor som gjorde att de tycktes sträva efter en sammanbindning
med förevarande och eftervarande bokstäver.
Detta är tänkt att vara en liten orientering
i detta som man får beteckna som gammal ädel konst. Den finns
då flitens möda och lyckans glädje sagt sitt angående
innehållet, alltså texten, då återstår att
presentera manuskriptet i former som kan behaga själen och bespara
ögat.
Precis som de bästa ingredienser och de finaste kryddor kan tillagas
så att ingredienserna mister färg och kryddorna sitt bett måste
en text presenteras med balans och harmoni. Först kan vi konstatera
att själva tecknen kan se väldigt olika ut. Ungefär som
byggstenar, tegel osv. Vi skiljer mellan s.k. kallade Antikver
och Sanserifer. I grunden bygger alla typografiska principer,
bland annat teckensnittens utformning, på förebilder från
1400- och 1500-talen. Eftersom det företrädesvis var tänkarna
som ägnade sig åt skrivandets konst har det mätts, gjorts
optiska iakttagelser och reflekterats ända sedan de första ben
eller stenristningarnas tid. Layout och typografi är när den
är som bäst en välavvägd blandning av estetiska, optiska
och arkitektoniska principer. Dessa skulle kunna sammanfattas i typografiska
regler men utan ett kreativt och estetiskt huvud så hjälper
principer och regler föga. Träning ger färdighet och det
behövs mycket erfarenhet plus idag ett datatekniskt kunnande.
Förstoringen visar flaggorna
och fötterna på bokstaven T i Antikva.
|
|
Sirligheten i
bokstäverna har inte i första hand som syfte att höja
skönhetsvärdet utan att få ögat att tro att bokstäverna
hänger ihop i orden. Ögat böljer "inte" fram
med kontinuerlig fart längs raderna då vi läser utan
finner ett antal fixpunkter där flera ord samtidigt fångas
upp av vårt medvetande. |
|
|
|
Sanserifer är
i avsaknad av flaggor och fötter.
|
|
Sanserifer
ger ett mer spartanskt uttryck, särskilt vid en sådan
här stark uppförstoring.
|
|
|
|
|
Den praktiska
betydelsen av iakttagelserna ovan är att Antikva företrädesvis
används i s.k. löpande text och Sanserifer i rubriker.
Namn på Antikva är ex. Times, Garamond, Arnold
Bocklin medans Sanserifer kan vara Ariel, Helvetica och
Sans Narrow. Det finns en oändlig mängd teckensnitt att tillgå.
En grundregel är att vara sparsam med antalet. Till rubriker kan vissa
mer konstfärdiga teckensnitt ibland vara tilltalande och rent av passande
men var försiktiga. Vad gäller löpande text, brödtext,
är läsbarheten A och O.
|