NYÅRSKLAGAN
Som en mördare det gamla året
lades ner i graven med vårt hopp.
Timman ljuder och med blod i håret
går det nya uppå himlen opp.
Se dig om. Från Torneå till Gibraltar,
från där solen tänds dit hon går ner,
har snart friden icke mer ett altar,
har snart frihet ej en kula mer.
Fåfängt reste sig fös mänskovärdet
mången kämpe med förtvivlad håg.
Icke folkens, rätt, blott Brennussvärdet
kastas ständigt på rättvisans våg.
Och med blodigt bröst, med skjutna vingar,
sjunker tidens ande ner igen.
Lik en luta som i öknar klingar,
suckar ohörd varje släktets vän.
Över söderns obesökta sjöar,
över nordens, flyger seglarns lopp.
Alla fjärran kuster, alla öar
söker han, blott ej de sällas, opp.
Stor är jorden: vimla ej i gräsen
tusen liv och uti böljans skum?
Ack! men likväl för ett lyckligt väsen,
för ett enda, äger hon ej rum.
Ädle vän, låt oss ej längre skåda
ut omkring oss efter hopp och tröst.
Undan tidens stormar låt oss båda
flykta, flykta i vårt eget bröst.
Endast i ditt hjärtas stilla gömma
skådar du det rätta än en gång.
Frihet endast diktens riken gömma,
och det sköna lever blott i sång.
F. Schiller övers. av Esaias Tegnér.
